onsdag 3 juni 2009

Under ludna hjärtan.

Hela livet är ett långt avsked.

Det var vad hon tänkte medan Mariehamns lindar bildade katedraltak över henne.
Där under i svalkan, fann hon den ro hon så väl behövde.

Varje dag vandrade hon samma väg, kunde inte förmå sig att avvika.

Från lägenheten på klinten gick hon in mot stan, förbi pizzerian, idrottsplatsen, passerar handels, lusse och kyrkan. Där mötte esplanaden upp med skugga och omfamnande lindar, sockerstinna och drypande som löpande tikar.
Varje dag hade hon barnvagnen med och varje dag låg byltet i.

Hela livet är ett långt avsked.
Avsked från livmoder, bröst, famn, odödlighet, vänner, lycka, drömmar, framtid....
Avsked.
Avstånd.
Avbrott.
Avgrund.

Avlad! Varför hade hon avlat byltet?
Byltet, som vältrat över henne ännu flera avsked.
Avsked från ungdom, frihet, lättsinne, flickan...
Byltet som skapat modern och jagat fadern på flykten.

Där på bänken, under dessa märkliga träd.
De söver inte som lönnen, prasslar inte som aspen, gråter inte som pilen.

Är det någon som hinner se linden blomma i juli, i värmen, i brådskan att uppleva sommaren?
Blommorna är kanske ingen ögonfägnad. Med sin misslyckade gula färg gömmer de sig under luddigt mjuka gröna hjärtan i vetskap om att de ändå är älskade.
Så mycket kärlek det bor i de stora kronorna! Åtrå och begär!

Om den aldrig tystnande trafiken en gång skulle stanna, hade vi kunnat höra kärlekssången av
miljoner humlor som alla sjunger sin madrigal, berusade av nektar söt som honung, lapat i ett begär på gräns till vanvett.
Hade hon drabbats av samma begär?
Hade hennes förnuft viljelöst tagit avsked av vishet och självbevarelsedrift?

Avsked och så mycket förlorat.

Kan byltet höra humlorna?
Kan det göra något annat än kräva med sitt gnäll och sprattlande extremiteter?

Det var det hon försökte tänka ut i lindens katedral.
Varje stänk av lindens kärlekssaft absorberades av hennes kropp i hopp om att kunna framkalla den moderskärlek hon borde känna.

Man talar om förlossningsdepression... att det går över.
Nu står hoppet till några droppande lindar.

Hon borde ge byltet ett namn.