Mamma solar.

Jag ligger platt på rygg och har just märkt en sak.
Om jag blundar hör jag mycket bättre.
Blundar... jag hör en humla.
Tittar upp... ser en mås! Då har jag redan glömt att lyssna efter humlan.
Blundar... humlan är borta och jag hör bara mammas nöjda suck.
Tittar upp... ser på henne. Hon ligger utsträckt bredvid mig på en filt. Hon har lagt min Pocahontashanduk under huvudet och bara ligger där och gör vuxentråkiga saker, som att inte göra någonting, bara att ligga still.
Jag måste vara där med henne medan hon solar, inte gå till stranden och bryggan själv... för jag kan inte simma.
Jag blundar... Kluck, kluckkluck. Jag är så nära bryggan att jag faktisk kan höra den som kluckar inuti bryggan. Hur ser den ut som kluckar i en brygga? Som glassbilsfarbrorn... eller som moster Anna. Fast mycket mindre. Nog måste man vara liten om man skall ha plats mellan plankorna.
Jag tittar upp... Måsen igen! Den är närmare nu. Ingen pyttelitenpruttiprutinuttiliten prick mera, utan den är så nära att man kan se att den har svart mössa. Jag har en blå, med en skärm.
Måsen flaxarflyger och sätter sig på marken nära vår bullpåse.
Nu känns det inte så ensamt mer, inte så tråkigt.
Mamma snusar. Pyspys och fnysfnys. Det hör jag fast jag inte blundar.
Måsen drar med näbben i påsen.
Den tycker om bullar som jag!
Jag sätter mig upp och måsen trippar en bit bort.
Kom här måsen! Ta en bulle!
Jag tar en bulle i handen. Sockret klibbar, tar den i andra handen och slickar bort sockret från handflatan.
Jag sträcker fram bullen men måsen går bara undan, vickar på sin stjärt, hit och dit.
God bulle, ju! Jag smakar på den så måsen skall få se hur god den är.
Försiktigt smyger jag efter måsen. Nu är jag så nära att jag ser ögat. Man kan se bara ett öga åt gången.. och röda strumpor. Måsen har strumpor, men jag är barfota.
Gräset är stickigt och kittlar lite hela vägen till stranden och bullen kladdar igen.
Dummåsen har satt sig på en stolpe vid bryggan.
Här kommer jag med kladdbulle! Inte behöver du vara rädd för mig, jag är ju så liten.
Kluck kluck!
Nu kluckar det kluckigt, långt där inne i bryggan.
Det blir varmt om min mage när jag lägger mig ner och kikar mellan brädorna.
Vad finns innanför? Stenar och skuggor och gröngrönt sjögräs som är grönare än allt annat grönt.
Klucktrolleeeet... kom fram!
Vill du ha bulle? Måsen vill inte ha, du får den.
En bulle är stor mot en spricka i bryggan. Jag tar sönder bullen i små bitar och klämmer ner bit för bit till kluckkluck. Några bitar blir kvar på bryggan.
Båda händerna är kladdiga. Om jag knyter handen så klibbar fingrarna fast.
Jag slickar igen, men det går inte bra,, för min tunga blir så torr och handen inte alls ren.
Kluckkluck!
Vatten!
Mina armar är långa. De når till säkert till vattnet om jag ligger på mage. Jag måste bara sträcka mig låååångt ut. Där nere har kluckklucktrollet vatten till mig.
Nästan! Jag når nästan, bara lite till...
Jag når ändå inte riktigt. Det går bättre om jag hasar mig lite längre ut på... då...
Nu flaxar det vid mina fötter. Måsen nappade en bullbit som låg nära min lilltå.
Glöm att tvätta händer! Tänk om måsen biter i mina tår!
Den lättar och flyger upp mot bullpåsen... drar i den.
Mina bullar! Inte ta hela påsen, dumma mås!
Stickigt gräs känns mot mina bara fötter när jag springer tillbaka till filten.
Måsen flyger förskräckt iväg.
Mamma snörvlar till, blinkar mot ljuset, torkar sig sedan med handryggen om munnen.
"Jag har kladdiga händer, mamma."
Hon sätter sig upp, ser den öppnade bullpåsen.
Hon tar Pocahontashanduken i ena handen och min hand i den andra.
"Kom så går vi ner till stranden och tvättar dina händer."