Efter att ha blandat gener i generation efter generation, så tillsammans med slumpen föddes jag utan att jag på något sätt kunnat på verka det material som kom ut ur min moders sköte.
Därefter....
Därefter kommer tid av prägling.
Många människor växer upp i familjer där man upplever sig som en gökunge, andra vet med säkerhet att den familj man lever med är den rätta.
-Jag vet vad du tänker, säger din far till dig.
Och faktiskt så verkar det faktiskt så. Så intimt lever en del familjemedlemmar, att ord är överflödiga.
Ju tätare familj, dess intensivare prägling av familjen.
Men om man inte förstår koderna i familjen?
Någonstans långt bak i den genetiska historien finns en gen som dyker upp i just dig.
En gen som ingen känner igen.
Du är inte kompatibel.
Vem kan då läsa dina tankar?
Nu dras ridån åt sidan.
Mästerliga estradörer trampar på tiljorna.
Präglarna dansar runt din kropp, lirkar, förför, stödjer och förbannar.
Att försöka nå fram är ju faktiskt en präglares uppgift.
Själv dansar du med... i otakt naturligtvis, men librettot är krångligt och ingen har lärt sig spela instrumenten rätt.
Kommer då gökungen att för alltid söka efter den som kan läsa dess tankar?
Kanske!
Sökandet är en del av livet.
Söka mat.
Söka värme.
Söka gemenskap.
Söka uppskattning.
Söka kärlek.
Oberoende av våra olikheter så ser vi sålunda våra likheter.
Olikheten är inte ett hinder. Den skapar en fascination och vi får lära oss acceptans.
Jag tror det beror på den jag är... att jag lever det liv jag gör.
:-) arv och miljö - de eviga frågorna. Men man har alltid ett val. Fast, nog känner jag rätt bra igen dina gener..
SvaraRaderaEivor
S*tanigatan så bra du skriver. Så klockrent. Så... Ja så jag känner igen mig, det där kunde vara jag, jag är inte ens kompatibel med mig själv, jag kan inte ens läsa mina egna tankar och om jag kan tyda dem ibland så förstår jag dem inte alltid ändå... GILLAR (i kubik) ditt sätt att skriva, spökisebell :))
SvaraRaderaSprakkram
Eivor och Spraket! ...och även några andra!
SvaraRaderaTack för att ni så orkar följa med i mitt novellskrivande.
Även om man kan ha bloggen som en sorts "byrålåda" så är det roligt att bli läst.
Ja, man kan påverka, men jag tror att det finns personer som inte känner igen sig i sitt sammanhang.
På gott och ont.
I de flesta familjer blir man uppskattad ändå.
Som fenomen tycker jag att det är intressant.