12. Katten också!

Jag tror jag tycker bäst om henne!
Hon har i alla fall de bästa soporna.
Det är faktiskt bra att hon bor ensam. Då äter hon bara halva korvpaketet och kastar resten.
Det är då jag kommer och befriar soptunnan från sina delikatesser.
Det är som att stjäla från ett barn, fast ännu enklare.
Man hoppar bara upp på locket och puffar till det lite. Nattetid är det ingen som märker ljudet när locket skramlar i asfalten.
Jag tycker om honom också!
Han äter så mycket fisk. Nog skulle det bli lite enahanda med bara en korvdiet och någon ostbit nu och då.
Men, jag tror inte de tycker om varandra!
Det förvånar mig att det är så, fast de bor så nära varandra i radhuslängan.

Jag tycker om henne så mycket, att jag i morse lade en död mus på hennes trappa.
Då skrek hon av glädje och delade med sig av den genom att sopa över musen till honom.

På hans altan finns en fin stol med en härligt stoppad dyna
Jag brukar ofta ligga där i hans stol och låta solen värma min päls.
Dynan är nu full av mina hår och den stolen känns verkligen som hemma numera .
Han vill också sitta där och brukar då lyfta över mig till hennes altan.
Det är bra, för hon har större blomkrukor än han och det finns massor med härlig jord att gräva i.

Om natten känns det som om jag äger hela världen. Då gör mina enastående sinnen mig till kung över alla andra.
Nu är natten över och mina öron säger mig att hon kommer ut med sopor.
Vilka dofter! Som vanligt finns det överflöd av allt en katt vill ha i hennes påse.
Jag avgudar henne!
Det är bara för mig att sträcka ut min vackra kropp och med några smidiga hopp är jag hos henne. Det är bara att korsa gatan...

Det är så svart! Hela mitt liv passerar revý! Vad syns längst borta i ljuset? Är det du mamma?
Nej, försvinn inte!! Det gör ont!

-Varför tar du inte bättre hand om din Katt! Se, nu blev stackaren under sopbilen.
-Min katt? Det är ju din katt!
-Försök inte slingra dig. Den ligger ju på din altan hela dagarna.
-Ha, det är ju din katt. Ge den mat så behöver den inte gå igenom soporna varje natt. Vem tror du städar efter den? Jo, jag!

Fattar ni hur tungt det kan vara för en katt att öppna ögonen ibland?
Någon har lagt ett ton sardiner på mina ögonlock.
Så, nu ser jag litet. Det är dom! Jag ser dem!
Se på mig, jag ligger här nere på gatan. Hallå!

-Den rör på sig. Du får ta den till veterinären. Du måste ta ditt ansvar.
-Det får du göra, det är inte min katt!
-Vems är den då?
-Vad vet jag? Det är väl en vildkatt.
-Men vi måste ju göra något! Vi kan ju inte bara lämna den.
- Nej, jag vet. Jag har ju börjat gilla den på något vis, fast den ligger och hårar i min stol.
Jag trodde den var din så jag... försökte att inte fästa mig vid den.
- Jag tycker också om den, men jag var arg för att du inte gav den mat så jag satte alltid extra gott med i soppåsen.

Ja, ja, men nu har jag ONT! Hallå, minns ni? Veterinären?

- Vi får väl fara båda. Om du håller katten, kör jag.

Åh, det var inte för tidigt. Sluta flina så där fånigt åt varandra. Det ligger en katt här på gatan som har haft närkontakt med en sopbil.