11. Livet som ett lotto.

Hon var glad! Inte på ett sprittande, sprudlande sätt, utan mera med en tillbakalutad varm lyckokänsla.
Att det hade snöat under natten och ett ulligt täcke hade svept in hennes trygga värld hade inte gjort saken sämre.

Hon ställde sig vid fönstret och lät ögonen vila en stund på den inbäddade gården.
Det var hennes mans barndomshem som de bodde i.
Den fantastiska underbara bondgården som hon hade lärt sig älska mer än hennes man gjorde... mycket mer.

Någon stans där ute var han, mannen i hennes liv.
Han hade sagt till henne att han skulle ta fram deras skidor ur förrådet.
Det hade höjt trycket i lyckobarometern.
"Han gjorde det för hennes skull."
Det var hon som tyckte om att skida, men han följde med henne fast han hade mera ljumma känslor för konsten.
Han hade slutligen lärt sig att uppskatta livet på landet, fast det hade inte varit helt lätt.

Det knäppte till i kaffebryggaren och hon påmindes om att hon hade nybryggt kaffe.
I ett köksskåp stod hennes mugg och väntade på henne. Muggen hon druckit morgonkaffe ur i snart tjugo år.
Med ett väl inövat grepp tog hon den i handen och fyllde på kaffe till brädden, som vanligt.
"Ja hon var en vanemänniska."
Hennes man var väl något annorlunda, det hade hon fått lära sig den hårda vägen.
Han ville ha mera liv och rörelse, ombyte i vardagen.
Det hade nästan krossat deras äktenskap, men nu var allt frid och fröjd.
Hon bredde en ostsmörgås, tog tidningen, tände ett ljus på bordet och satte sig på sin vanliga plats.
Kaffet var hett och hon smuttade försiktigt.
Tidningen hade ingenting nytt att förtälja. Åtstramningen i kommunalbudjeten hade man diskuterat i flera månader nu. Ändå fann hon ett nöje i att läsa om turerna hit och dit som gjordes i politiken.
Nöjet bestod mest i att få slippa vara med, stå på utsidan och titta in i kalejdoskopet.

Hennes man gick rakt över gården med riktning mot vedboden.
Han lämnade ett ensamt spår efter sig. Snart skulle gården fyllas av spår efter dem båda i deras vardagliga lunk.
Tidningen prasslade lätt när hon vände blad.
Köpmarknaden i grannbyn hade utförsäljning på fjolårets juldekorationer.
Om man var riktigt närig så borde man ju förstås...
Hennes blick fastnade på lottonummerna. Det fanns något bekant över en av sifferkombinationerna.
De hade alltid lottat. Samma rad hade de haft så länge de levt tillsammans.
Benen darrade lätt när hon hon gick och hämtade lottsedeln.
Hon kontrollerade den mot siffrorna i tidningen.
De stämde!
Hjärtat slog hårt mot revbenen. Vilken enorm summa! 360 tusen Euro!

Vad skulle nu hända?
Med panik såg hon sig omkring i köket.
De hade renoverat hela huset tillsammans.
Varje skåp, varje list, varje möbel bar minnen av deras händer.
Han hade inte velat göra det egentligen.

Istället hade han kommit överlycklig hem en dag och visat henne på ett hus till salu inne i stan i dagstidningen. Han ville sälja sitt barndomshem och köpa den flotta villan som han visade för henne.
Den tanken existerade inte ens i hennes fantasi.
Lämna huset och den lilla gården som sakta men säkert bäddat sig en egen viloplats i hennes inre?
Hans dröm hade krossats av henne och det verkade först som han hade varit otröstlig, men så hade han gått med på familjeterapi.
Det hade tagit tid, men slutligen hade han förlikats med tanken att stanna kvar.
Den förlösande faktorn för hans del var den ekonomiska. De skulle inte ha råd att köpa det vackra huset i stan.
Istället hade de börjat renovera och det arbetet hade fört dem samman igen. Det hade varit deras bästa tid i äktenskapet!

Hon såg honom stiga ut ur vedbon med en stor trave ved på armen.
Snart skulle de vara tillbaka på ruta ett. Nu hade de råd att flytta till stan.
Det skulle inte gå att stoppa honom denna gång.
Allt skulle gå förlorat för hennes del. Det som hon kallade sitt liv skulle rivas upp och hon skulle kommas att slungas ut i det okända.

Ljudet av när han stampade av sig snön i verandan hördes in i köket.

Hon lade lottosedeln över ljuslågan och den flammade hastigt upp.
Sotflagorna singlade över bordet och hon samlade upp dem med handen med en svepande rörelse.

Så kom han in! Hans kinder var rosiga av kylan där ute.
Han log mot henne över traven av ved han bar på armen.
- Luktar det bränt?



*Bild lånad från ... Stuga.wordpress.com