13. Skillnaden.

Eftersom han inte kunde bli det som hade förväntats av honom, blev han det som inte hade förväntats.
Han vägrade att bli nummer två, fast han egentligen var det.
Det andra barnet!
Hur skulle han någonsin kunna uppnå de höjder som de första barnet nått.
Går det att älska ännu ett barn när man redan älskat ett över allt förnuft?
Nej, det gick inte. Kanske på ett annat sätt, på ett mycket mera urvattnat sätt.
Han borde inte klaga. De hade fått allt vad de behövde. Han och brorsan och även lillsyrran hade fått det mesta de pekat på.
"Den Gamle" där hemma och morsan hade nästan slagit knut på sig i sin iver om att alla barnen inte skulle sakna något.
Men, den som inte bott i familjen kunde inte veta. Bara den som finns mitt i kan känna skillnaden, hårfin, som en doft från skogen.
Fanns den där? Skillnaden?
Eller... var det bara en inbillning?
Om man skulle få den fullständiga uppmärksamheten fick man ligga i och det hade han gjort nu enda sedan han varit kapabel till att märka skeendena runt om honom.
Då får man bli sin "egen lyckas smed." Man måste naturligtvis ta tag i sitt liv och forma det till det det borde vara, trots de som motarbetar.

Han var glad att han äntligen fick sitta ensam i sin bil.
Stanken hade varit nästan outhärdlig när han åkt med de andra.
Lukten av rädd människa måste vara det värsta som man kan känna.
Alla hade varit medvetna om lukten, men ingen hade sagt någonting. Den var oundviklig, den fanns alltid där... varje gång.
De hade lämnat tre utbrända bilvrak efter sig. Kaos och förvirring var deras bästa skydd.
Spåren måste till varje pris utplånas, nu, liksom förra gången.
Det var bara att gå in och ta för sig. Det är den lätta delen. Det klarar de flesta, vilken idiot som helst.
Det är avslöjandet man måste undvika. Villospår och att ligga lågt med bytet, det var hemligheten.
Efter att ha träffats i en övergiven stuga och delat upp det förvånansvärt stora bytet, emellan dem, var han nu på väg i sin egen bil.
De skulle inte ta kontakt med varandra. Inte ett telefonsamtal, ingen kommunikation via mailen.
Allt skulle vara normalt. I morgon skulle han vara tillbaka på jobbet.
Han sträckte sig till handskfacket, öppnade luckan och tog ut ett gratulationskort i ett vitt kuvert.
Han hade redan skrivit på det. "Grattis brorsan"!
Medan han körde grävde han med ena handen i väskan med bytet.
Han tog några sedlar och lade i kuvertet.
Man kunde inte komma tomhänt när hans lyckade storebror fyller år.


* Bilden är hämtad ur "Auto motorsport" och har ingenting med texten att göra.