Svetten rann från hårfästet längs pannans svaga böj och fångades upp av ögonbrynen.
Kinderna var röda av ansträngning och käkarna spändes hårt.
Han töjde på stegen och gjorde sitt yttersta för att sträcka och spänna musklerna i perfekt symmetri.
Andningen var magnifik!
Mängder av syre passerade luftrören,gjorde besök i lungornas alveoler i mening att att syresätta blodet, den naturliga transporten av energi till hjärnan.
Han visste att han rörde sig som en grekisk gud och många, många avundades honom för hans fysik trots att han snart närmade sig 40.
Tänk att få låna hans kropp ens för en minut, vilken dröm för många.
Det var så många som såg upp till honom.
Han ansågs verkligen att vara en förebild för dagens ungdom.
Han slutade aldrig med att försöka förbättra sina resultat.
Hans fötter rörde sig snabbt över löparbanan.
Snart skulle han vara i mål. DÄR!
Mållinjen passerades.
Han ställde sig att vila, framåtböjd med händerna stödda mot knäna.
Det hade varit ett bra träningspass. Det kändes i kroppen att han hade gjort en bra tid.
Sonen fanns vid mållinjen.
Han fick ofta uppdraget att "klocka" sin pappa.
-Hur gick det? Slog jag rekordet från förra veckan?
Sonen satt på marken djupt försjunken i en bok.
När han hörde faderns röst såg han först förvirrat upp sedan hastigt ner på starturet i handen.
-Jag glömde stoppa klockan pappa.Kapitlet var så spännande, jag...
-Dina böcker alltid dina böcker! Tänk om du någon gång kunde vara lite grann som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar