Birka? Aldrig hade hon hört talas om det eller den platsen. Om Birka fanns på andra sidan havet var det nog ett farligt ställe.
Vad gjorde man med trälar där?
I Odas tankar fanns inget annat än hopplöshet. Vad hon än tog för beslut så fanns det ingen räddning för hennes del. Mannen som bundit henne hade ju ändå givit henne bröd.
Kanske han kunde bli hennes nya herre? Hon darrade vid tanken…
Då kanske hon måste följa med honom.
Aldrig att hon skulle våga följa med ut på havet. Hon var ju en träl! En träl skall hållas vid djuren och jorden. Det är det enda trälar förstår sig på.
Mannen som ägde skeppen började plocka med tingen i båten.
Han vek det stora tyget åt sidan medan han talade.
”Du behöver inte vara rädd om du stannar tills den höge herren kommer med sitt följe.
Jag kommer att säga till mina män att du inte får skadas. De lyder. Du skall inte oroa dig.
Stannar du kan du få något till livs, det kan du behöva. Du kan också gå. Jag är en kristen man och följer de kristna lärorna. Jag tänker inte bära hand på dig bara för nöjes skull, men jag är också en affärsman. Meningen med mina resor världen vida är att göra bra byteshandel och god förtjänst. Om du kostar mig utan att göra nytta, stjäl eller på annat sätt bedrar mig kommer jag att dränka dig som vi dränker råttorna som slinker ombord.
Du kan gå upp till kvinnorna och bistå dem i arbetet. Säg att Sammul Långväga har sänt dig.
Oda hade ännu inte vågat tala, men nickade nu och hon märkte att mannen såg nöjd ut.
Sammul Långväga! Hennes läppar rörde sig en aning när hon för sig själv övade sig på att säga namnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar